Roadtrip från Siam Reap till Phnom Penh och när jag mötte Buddha..i en tuk tuk

Folk på landet är rena säger min lokala guide. De har en buddhistisk livsstil.
De lever för dagen. De skördar sitt ris och få ungefär 2 ton per ha/per år. Födan kompletteras med fisk från dammar, kött från kyckling, sockersaft från sockerpalmen och vad man har av fruktodlingar.
På kvällen trycker man runt oljelampor och enkla levande ljus. El får man från bilbatterier. Har man TV så är den svartvit. Barnen hjälper sina föräldrar med att köra oxkärrorna, dragna av två gigantiska bufflar eller oxar. En och annan ombyggd jordfräs kör om varenda buffel på väggen och som rena Ferraris tills de i sin tur körs om av Phnom Penh registrerade Lexus bilar som blåser upp ett töcken av rött damm där de fräser fram.

Efter bara en kort resa blir vi stoppade av en trafikpolis, en militärpolis och en civilklädd tjänsteman. Tre olika myndigheter bara för säkerhets skull antar jag.
Skattepappren för bilen skall checkas. Chauffören kommer tillbaks med ett snett grin över ansiktet. Innan betalde man per år, nu vill de ha pröjs per månad. 5 dollar kostade det. Det var bonusen till poliserna som tjänar dåligt( Senare kommer vi bli stoppade igen. Fem nya dollar.)

Den snygga lexusen med röd-blå Phnom Penh skylt d v s militärpolis blåste dock bara rakt igenom poliskontrollen. Jag föreställde mig ännu en stor röd dammridå över någon bonde med oxkärra längre fram. 90 kilometer i timman på National Väg 6, det är bara vissa som kan köra så snabbt. Phnom Penh måste vara den per capita mest lexus täta staden i hela världen? I vart fall är det en gigantisk kontrast till landet i övrigt. Jag tycker mig se kontraster i Kina och Thailand. Men lexusbilar bredvid buffeldragna oxkärror är bara extremt svårt att ta in.

Min lokalguide berättar en heltragisk historia om en vän i Phnom Penh.
För inte så länge sen körde två nyrika kvinnor i ett vrålåk ikapp utmed kajen i Phnom Penh, höga och fulla. En av dem brakade in i en tuk tuk där hans vän låg och sov på väg hem från krogen. Mannen rasade ur tuk tuken , slog i huvudet och omkom senare av sina skallskador.

När man ser khmerer får man bara inse att folk är enormt vackra. Tittar man på hur skönhetsoperationerna ser ut i väst nu verkar många vilja ha de där fyllda läpparna som så många khmerer naturligt har.I familjerna massor av barn. Kvinnorna har en slags stolt aura runt sig och ansiktena skiner på något sätt och männen är fullständiga muskelpaket.
Det är lätt att idealisera om landsbygden. Skyltar längs vägarna berättar dock om något annat än en idealisk lycklig landsbygd. Överallt är det skyltar med en kvinna som håller upp sin hand mot mannen. Min lokalguide berättar, Kambodja, ”man drunk make many trouble to wife”, 46% domestic violence i hemmen har han hört från utländsk radio.. Skyltarna skall bidra till att få stopp på det hela.



Som alla khmerer så har min lokalguide en historia han gärna vill berätta. Hans pappa var läkare och trogen Lon Nol regimen. Pappan var övertygad om att med amerikansk hjälp så skulle Kambodja på lång sikt kunna bygga en ekonomisk framgångssaga liksom Singapore. 1976 tog den sagan slut för hans far i S -21 fängelset i Phnom Penh. Mamman hamnade som ny 17 april människa ute på landet och tvingades arbeta på risfälten och terroriserades av bönderna för att hon var stadsbo. Själv vart han separerad från alla i sin familj 6 år gammal. Hans mor dog för tre år sen delvis på grund av hepatit som hon fick under Demokratiska Kampuchea åren. 56 år gammal. Många khmerer dör i den åldern. Hans syster dukade under på risfälten mellan 1975-1979. Men han berättar stolt att hans pappa aldrig avslöjade något under tortyren som skulle kunnat hota resten av hans familj.

-Lon Nol sa jänkarna, det enda vi vet om snubben är att hans namn blir Lon Nol baklänges också. Lon Nol det var generalen som gjorde en statskupp mot Sihanouk och allierade sig med USA.

Det som kan ses som skrämmande med dagens Kambodja är att kontrasterna mellan rik och fattig liknar enormt mycket hur det såg ut den gången. Före Pol Pot. Men då var det Kissingers demokratiska bomber som satte landet i fullt kaos och kastade folket i händerna på det frankensteinska monster som stapplade ut ur djungeln. Jakten på Vietkong längs Ho Chi Minh vägen satte igång det urskillningslösa bombandet som delvis skapade RK.

Khmer Rouge- en blandning av allt det värsta av rasism, nationalism och socialism i samma kropp som Peter Englund beskriver det.

Varför de dödade är dock en fråga som många ännu väntar på svaret på. Andra vill lämna det hela och gå vidare. Problemet är dock att det inte är historia i Kambodja. Kapitlet är inte slut ännu.

Jag blir tillfrågad om vad jag tycker om tribunalen? Jag säger bara vad jag läst och hört. Min lokalguide berättar att Kambodja måste få rättvisa och vi måste få en historia vi kan lära av.

Han säger själv att han lyssnar på Voice of America för att få en nyanserad bild av vad som händer i världen. Khmer TV är bara propaganda från det ledande Peoples Party menar han. Ofta uppmanar de oss khmerer direkt i Tv rutan att inte diskutera politik.

Det enda som är bra med Hun Sen eran är att vi lever i fred, men det använder han också som ursäkt hela tiden säger guiden.

Min lokalguide förklarar också att han slapp undan rekrytering till armén under inbördeskriget när Röda Khmererna blev en gerillarörelse. Detta tack vare att han alltid bar sitt student id-kort på sig. Trist nog avslutade han aldrig sin utbildning. Mammas pengar räckte inte i slutändan. Så istället för läkare så blev han guide.

Titta på de lokala bensinstationerna säger han och pekar på en flaska med bensin i en Pepsi flaska. Välbehövliga extra pengar för folk på landet. Men det händer att bensinen tar eld och att hus brinner ned. Bönderna tjänar också extra på att bränna tegel. Ca 20 öre per sten

Vi kliver av för att titta på hur de arbetar i en stenhuggarby. Här gör man hinduiska gudomar och buddhor i parti och minut. Beställningar till tempel,hotell och rika privatpersoner.

Det är där jag ser den, statyn som skall på resa. Buddha in a tuk tuk.. Han har precis varit i Siam Reap och vänt men det var en felbeställning. Nu skall han vidare till Phnom Penh. Precis som oss..

Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, resa, landsbygd, foto, Phnom Penh