Japanen och döden
Ibland dyker det upp citat som att " västerländska filosofer lär oss hur vi skall leva,i Japan får man lära sig hur man skall dö".
Vi är alla körsbärsblommor blommar ut och sen faller ned och vissnar..
Sådärja, det var det livet det.
Min gode vän Takuma berättade idag om sina personliga erfarenheter vid begravning av sin farmor,farfar och pappa.
Allas aska finns i en familjegrav. Askan förvaras i en träask.
Folk klär sig i svart och gästerna har med sig kuvert med kondoleanspengar.
Först går man och erhåller ett dödscertifikat för sin släkting.
En begravningsentreprenör arrangerar sedan det hela.
Sen håller man en rit med buddhistmunkar som mässar. Dag två kremerar man kroppen.
Det tar ca två timmar att kremera en vuxen person.Sen plockas benen ut ur askan med pinnar. Två personer kan hålla samma del med sina pinnar.
Den viktigaste delen är en del av nackbenet.
I donation till templet har man i snitt gett ca 3 miljoner yen. 258 000 kronor i dagens kurs. I tillägg lika mycket för gravplatsen. Astronomiska summor, och betydligt högre än de jag läst om tidigare..
Dessutom så efter 1 år,3 år, 7 år,13 år och 17 år är tillfällen då familjen samlas igen och man donerar ca 1/2 miljon yen till templet.
Man skiftar ju också namn vid döden till något väldigt positivt. De buddhistiska namnen säljs dyrt. De kan kosta en miljon yen. De skall förhindra att personen går igen i denna världen.
En kvinna som gifter sig in i mannens familj kan välja om hon vill begravas i sin familjs grav eller i mannens. Det händer att bägge personernas namn graveras in i stenen samtidigt, och den som då är vid liv får dem i röd färg som sen ändras till svart vid döden.
Det är idag heller f ö inga krav på att skifta efternamn vid bröllop.
0 comments:
Skicka en kommentar