Nu har Guavan täckt upp det mesta angående barnen så jag nöjer mig med att kommentera vad han skriver;
När barnet kommer hem från sjukhuset för att sova sin första natt hemma är
det viktigt att man, innan man går in i huset, först kallar på barnets
inneboende skyddsande och sedan ber husanden om tillåtelse att träda in i huset.
Att han är med på att denna nya själ kommer in och bor i huset är mycket viktigt
för ett långt och lyckligt liv.
Man får aldrig,
aldrig, aldrig någonsin, säga att en nyföding är söt. Inte förrän barnet är så
stort att det kan gå kan man säga att det är sött. Om man säger att ett spädbarn
är sött, ja då kommer ett spöke och tar det.
Tvärtom bör man säga att det är
det fulaste man sett. Då tappar spöket sitt intresse och lämnar barnet
ifred.Angående det första, inga problem vi tog ett snack med anden samtliga av oss. Hoppas nu att Alex är välkommen.
Det där jag skulle ha svårt med nämligen att tala illa om min son rent utseendemässigt och så. Det blev väl några halvskämt,sen det klassiska thai sättet först säga något negativt så kan man säga något positivt sen.
Knappt någon verkar bry sig om den gamla seden här. Folk är överlag förtjusta över Alex och uttrycker sig också på det sättet.
Nu har ju Tak, dvs frun önskat sig min ögonfärg,mina ögonfransar,min näsa, sina ögon och jag vet inte vad. Ett tilläg till Guavans text kan vara det att skulle man skoja om att andra barn ser konstiga ut under graviditeteten så riskerar man att få ett barn som har just samma problem.Tak har således fokuserat på att inte säga negativa saker om någons utseende. Vilket måste varit svårt då det är en favoritsysselsättning här i detta landet.
Det stora samtalsämnet om Alex är nu vilken ögonfärg han har, alla är övertygade om att han har min näsa. Det är ju positivt i deras ögon.
Låna gärna näsan från väst.Tror det är svårt för de blå ögonen att vinna över de bruna. Men det var Taks ögon jag föll för, så hellre hennes än mina. Ja,fast egentligen får han se ut hursomhelt. Älskar honom ändå, den lilla fulingen.
Andra bloggar om: Thailand, skrock, Chiang Mai
6 comments:
Det här med ögonfärgen är ju en intressant sak. Brunt är så himla starkt. På alla mina barn har det kämpats emot ordentligt. Vid ett år var det tveksamt om det skulle bli brunt. Barnen är olika grader av melerade skulle jag säga. Ganska ovanligt eftersom 999 av 1,000 korsningar med brunögda skall bli bruna... Detta måste alltså betyda att det fanns en icke brunögd inte allt för långt bak i min frus släkt.
Annars brukar de säga att vid 6 månader skall man se tydligt vart det barkar. När de är små ser de oftast ut att ha böå ögon eftersom färgen är färglös, delvis grå, eler svart. Den svarta färgen är nog ett tecken på att det blir ordentligt brunt. För den ljusa grå kan man bara vänta. Men visst är det kul, allt annorlunda är kul.
Men som du säger, vad fasen spelar det för roll när ungen är frisk? Eftersom jag sitter så långt från Sverige måste jag våga säga att det var en hemskt söt unge du fått...
Det var väldigt intressant Nille, visste inte att det tar så lång tid som sex månader innan det utkristalliseras klart vad det är för ögonfärg. Rätt säker på brun som du säger, fast spännande det där med kampen.
Nu "rensar" vi bland andarna hemma och tänder en del rökelse på altaret - hade svärmor på telefon från Pakchong i eftermiddags och hon ber och mediterar så det står härliga til inför nedkomsten.
(kan bli när som helst nu)
Jag är blåögd (visst är det kul att skiva så om sig själv?), men vi har brunögda i släkten från 1700 talet - en kinesiska!!!! och det slår igenom av helskotta på mina småbarn.
Spännande lager! Får önska lycka till då..
Nedanstående kommer tyvärr inte fungera, eftersom alla jämt och ständigt kommer kommentera hur söt den lilla halvthailändska bäbisen är. Jag hoppa du inte är vidskeplig :)
"Man får aldrig,
aldrig, aldrig någonsin, säga att en nyföding är söt. Inte förrän barnet är så
stort att det kan gå kan man säga att det är sött. Om man säger att ett spädbarn
är sött, ja då kommer ett spöke och tar det.
Tvärtom bör man säga att det är
det fulaste man sett. Då tappar spöket sitt intresse och lämnar barnet
ifred."
Hej Niklas och tack för kommentaren, jo det är sant som du säger...tur att svärmor o frugan var på sin vakt på sjukhuset första dagen. Sen var inte de heller skrockfulla direkt, även om svärmor varit extremt noggran med att inte tala illa eller kommentera andra ,änniskors åkommer eller problem,,risken kunde ju vara att det överfördes till Alex..
Skicka en kommentar