Chiang Mai -äter ni hund här?

Jag fick ett uppdrag, hur är det med hundätande i Chiang Mai?

Hmm, när folk konfronteras med denna fråga tittar de mystiskt på en och säger.
Inte här, men i Vietnam äter de hund. Vi skickade över 200 000 hundar dit förra året.
Eller, -Kineser äter hund, inte vi nej inte i Thailand.

Sorry, men jag umgås kanske med fel människor Johan. Det är de sedvanliga svaren om att hundarna kan ju vara en khun. En stackars khun människa återfödd och nej inte äta khun människa, går inte.,..
Skall dock hålla ögonen öppna för de där svarta krukorna. Har fö två hemma vid ingången. Hoppas inte folk tror vi är en hundrestaurang nu!?

När Thailands landsbygd möter Sverige

Jag älskar mest i det här landet. Som den svenska planeringsfascist man är försöker man förekomma,förebygga och organisera. Jag måste göra detta, Luther sitter och pockar på ena axeln och ibland gör sig Konfucius påmind på den andra. Gör jag inte detta mår jag dåligt, risken finns att ett misstag inträffar. Misstaget kan innebära konsekvenser för resan såsom att vi ej har hotellrum när vi kommer till hotellet, eller att utflyktsprogram blir inställt. Har jag inte checkat mår jag dåligt för att jag inte gjort mitt bästa och får dåligt samvete inför dem som jag bommat mig inför.Så jag checkar..

I detta land är det dock en omöjlighet att ha full kontroll. I the land of smiles ber du helt enkelt den lokala agenten eller lokalguiden att kolla upp alla dessa saker åt dig. Ibland går detta, ibland går det inte. Som alla som bor här vet, tenderar man att få de svar man vill ha. Ingen vill ge någon annan problem och istället får man ett betydligt större problem när man kommer fram och ser att oj, här fanns inga hotellrum eller oops vingården var visst stängd. Då tycker den sedvanliga gruppen med skandinaver. Har de inte ringt och kollat? Vad oproffsigt..

De skulle bara veta. I mobiltelefonens tidsålder borde det vara oerhört lätt att fixa ting och saker, ibland hjälper inte ens tio samtal.
Man får ej reda på det man vill ha bekräftat ändå. Thailand är leende befriat från att se elementära saker som allvarliga problem.
Mai pen rai, det gör inget, bo pen jang, gör fortfarande inget, tihihi..oops small mistake. Dont be seriot!(serious)
Luther är långt borta(eller på semester i Thailand), saker o ting löser sig. Låt oss hålla konfrontationen och konflikten långt ifrån oss.

Så mitt förekommande och slitande hjälper bara till viss del. Jag måste lära mig att säga till mig själv. Nu har du gjort vad du kan göra, du kan inte göra alla andras arbete också. Thailand är inte Sverige.
Jag kan fortfarande dock inte helt se att det kan vara så svårt, och kommande från den kultur man gör se att detta med ansiktsförlust kan vara så förtvivlat viktigt och stort. Är rummen klara yes eller no! Är de inte det,ok då löser vi det genom att hitta på något annat. Men säg inte att rummen är klara yes, och de inte är det när vi kommer.

I mitt privatliv är bekymmerslösheten hos folk här något jag önskar jag kunde ha mer av, att vi kunde ha mer av den i Sverige. Tror den löser stressknutar och ökar välmåendet.
Men i mitt arbete då jag måste förklara mig inför svenskar blir den ett problem, och storleken på problemet är avhängigt av hur förstående folk vill vara inför den kultur de besöker. En resa till Isarn är i synnerhet är full av planeringsproblem.
I Thailands fattigare nordöst, tycker man att Bangkok är en stad med korrumperad thaikultur och full av kompromisser inför det kinesiska och västerländska. Är folk med på noterna när vi reser till Isarn blir det kul att den grillade karpen kommer in efter desserten. Är man inte med på det, ja då kan man inte njuta av denna del av landet.

Efter att ha bott i både Bangkok och Chiang Mai förefaller plötsligt Bangkok som riktig effektiv och rationell och som rätt nära hemma.
I Chiang Mai slåss företagen om de hitflyttade Bangkokborna. De jobbar och ligger i. Tar itu med problemen ”nästan”direkt.
De flesta managers är Bangkokianer och de vill ha Bangkokpersonal. Problemet är bara att i Chiang Mai är din lön bara 50-75% av vad den är i huvudstaden.
I de miljoner risfältens land förstår ingen att du vill veta vilken tid du skall komma, eller att du vill ha något gjort nu. Nu som i direkt.
Ett annat exempel är hur den lilla damen på Carrefour häromdagen hade fått märkeskoden vänd mot sig så hon kunde hitta den lätt. Ja, vad gör hon. Hon snurrar och snurrar på diskmedlet tills hon tagit tre varv till för att hitta koden. Pressa på folk din svenska rationalitet och du kan skapa mer problem för dig själv. Varför gör de inte som oss? Hur skulle de kunna göra det? Hon i kassan känner ju knappast till den svenska” gör det själv mentaliteten” på ICA Maxi, där det antagligen snart inte ens finns kassörskor längre. Kostar för mycket, och vad gör de egentligen längre? Kunden gör i stort sett allt. Kassörskans arbete är reducerat till att printa ut ett kvitto. Tar emot pengar gör de ju inte heller eftersom man har de små maskinerna för kreditkort där man slår in allt själv.

Vill man ha ett paket inslaget får man göra det själv. Frågar man lite fint i en affär får man snabbt ett svar. Vem fan tror du att du är då?
Inte konstigt att kamraten Jonas, när han var här, ville ge dricks till personalen på Tops som packade ner hans varor i kassar.

KOM IHÅG, Hamnpiren i Jönköping, lite väl många bord och stolar i restaurangen. Lite för tätt för de två i personalen att kryssa emellan med plankstekar och pizzor. Stressen tar ut sin rätt. Servitrisen knackar mig på ryggen och säger..Men för fan flytta in stolen! Du kan ju inte bre ut dig sådär.
Vem är kunden undrar man? I Sverige skall man vara en tacksam jävel som skall vara glad att man fått komma in just den kvällen.
Vad vill jag komma till egentligen. Jo, ge Sverige något av den befriande thailändska mentaliteten. Ett schysst smile löser mycket, en enkel situation behöver ej vara så serious. Njut av ditt arbete, skilj inte så förbaskat mycket på fritid och jobb och helg och vardag. Sverige är the land of längtan; till solen, till helgen, till semestern, till arbetsdagens slut, till lönen.
Arbete skall helst inte vara kul.

Ge också thailändarna lite ansvarskänsla så jag inte behöver jobba häcken av mig och dubbelchecka allt trettio gånger.
Ge också mig själv förmågan att känna mig tillfredställd med att jag försökt göra mitt bästa!

And the best democracy is...

Sweeedeen....The land of the free and a bit boring.. men aenda vi har det jaekligt bra!

Thailand kunde jag inte hitta...jo ..men titta..hybrid regim. 90 plats..

kolla sjaelva..follow the link

Ljuvliga Isarn

Något trött,något seg, men resan har ändå varit till belåtelse. Nya resor har alltid sina små problem i början. Men det löser sig och Isarn är lika charmerande som alltid. Igår avrundade vi vårt program med en strålande Isarn måltid på Iyara restaurang inte långt från den lilla sjön i Khon Kaen. Det var gai yang kyckling,larp köttsallad, sai kroop korv,papaya sallad och bambuskottssallad...då underhölls gästerna med isarn dans och feta,vilda katoyer(dvs transvestiter). Det var ett direkt kliv in i thailändsk humor och isarnsk vardag. Trots de vilda scenerna på scenen så att säga så satt ju thailändarna sin vana trogen och smålog,drack Leo och klappar aldrig händerna. Mina gäster var något konfunderade över det hela.
Nu är jag i Ban Chang,Rayong och Purimas hotell. Det är en liten pärla på den här sidan Siam bukten. Vi avrundar med ett besök på orörda Koh Khaam och en barbeque middag i trädgården i morgon kväll.
Sen tar jag till Bangkok, ska möta ett nytt gäng som skall dra upp till Mae Hong Son och då får jag vara hemma i Chiang Mai fyra nätter. Sen skall jag vara ledig hela december. Det ni..
Skall se hur köket kommer till liv.

Wat Sala Kaew Ku - den indiska parken i Nongkhai

Buddhaparken heter egentligen Sala Kaew Ku, eller Wat Kaek dvs den indiska parken.
Parken går tillbaka till 1970-talet och är den laotiska mystikern Luang Pa Bunleua Sulilats vision. Det sägs att mästaren också kallad Luang Po som liten trillade ner i ett hål och på andra sidan där han kom ut mötte han en eremit vid namn Kaewku som lärde honom allt om meditation och underjorden.
Luang Po började som äldre lära ut sina tankar som är en misch masch av all österländsk religion. Hans lärjungar tror att det var Luang Po själv som skapade jorden och växterna.
Luang Po kunde enligt deras uppgift förvandla sig till en naga slange och resa ner i havet och till underjorden.
Religiöst motiverade människor, gav donationer och hjälpte till att skapa hans vision som kom att utformas som en indisk park full med betongstatyer, varav många över 25 meter höga. Luang Po flyttade parken hit eftersom han var rädd att kommunistpartiet i Laos inte direkt skulle uppskatta hans lära. Men han hann med att skapa en vision där också av helvetet. 1978 kom han till Laos.
När folk drack vatten välsignat från mästaren blev man genast ödmjuk och skänkte stora tillgångar till parken.
Ett sätt att samla pluspoäng inför kommande liv, att göra goda fromma gärningar.
Luang Po dog 1996 och ligger nu i en glaskupol med disco ljus och hans look är inte helt olik Kim Jong Il.
Dessa hundratals figurer om de inte är kända gudar, förknippas med kända talesätt.
Den med de skällande hundarna runt elefanten(en del i jeep med solglasögon) symboliserar talesättet att ”en man som inte gjort något fel har inget att frukta”. Därför bryr sig inte elefanten om hundarna.
Efter ett besök i buddaparken är man aningen religiöst disorienterad.

Tamnak Laos

Riktigt trevlig restaurang i Luang Prabang, Tamnak Laos

En på 18 miljoner

Bra jobbat, du kom fram..

Dags att släppa nyheten, min kära hustru är i 12 veckan, det bakas i ugnen och allt det där.
Den lilla vände visst rumpan mot Tak under sista besöket.


Vi har tittat in hos farbror doktorn två gånger, han är dömysig,förtrolig och vi kan ringa när som helst om vad som helst.
Går saker o ting nu bara som det skall blir jag pappa framåt vårkanten.

Funderingar om Laos

Sitter och grubblar lite över varför kommunistpartiet i Laos var tvungna att svälta ihjäl sin kung. Kung Savang Vatthana? I det mycket rojalistiska Sydostasien slog ju inte ens Röda Khmererna ihjäl Sihanouk. Kungen i Laos skickades med drottning Khamphoui och sin son Vong Savang till ett sk seminarium nära den vietnamesiska gränsen. Medvetet undernärdes de och till sist svalt de ihjäl. Att kungen fördes till lägret pg av en rädsla att möjligen kineserna skulle kipnappa honom och använda honom i progaganda och krig mot den sittande regeringen är logiskt.(Liknande som Sihanouk användes av RKhmerer)
Men att han skulle dödas, tycker det är mystiskt. När man går i det gamla palatset i Luang Prabang och kungen fortfarande blickar ned på en från tavlor på väggarna känns det mycket märkligt. Kommunistpartiet i Laos tar hans släkt till ära och bevis för landets historia och existens men de vill ej ha något med de moderna monarkerna att göra. Laotiska kungligheter i exil förespråkar en demokratisk konstitutionell monarki i landet. Precis som i Kina gör partiet allt för att behålla sitt maktmonopol och precis som i Thailand är de höga herrarna extremt korrupta och det är en elit och hierarki av människor som kontrollerar det mesta som sker.
När Sovjet inte längre gav ekonomiska bidrag, släppte man fram kapitalismen men behöll enpartistaten.
Laos säljer ut sina skogar, i övrigt exporterar man lite kaffe,elektricitet och så får man betalt för att internationella flygbolag flyger över landet. Laos har 80% jordbrukare och de jobbar mest för att försörja och klara sitt egna leverbröd för dagen. En statstjänsteman i landet tjänar mellan 20-50 us dollar per månad och statsfinanserna finansieras med över hälften av utländsk hjälp.
1999 hade Laos världens högsta inflation på 180%. Kippen, dvs valutan reducerades till ingenting.
Ändå har Laos liksom Kambodja potientiella möjligheter att inte göra om alla Thailands fel. Frågan är om man hinner lära sig i tid, innan det är för sent?

Se länken ovan för att se hur Lao freedom movement ser på sitt land idag!

Long Live the chinglish!

Beklagar tystnaden eller tomheten av nya inslag på denna blogg. Lever just nu i ett tillstånd mellan två resor, nytt kök,trädgårdsvattning och ogräsrensning samt återkommande strömavbrott.
De håller på att bredda vägen utanför vårt område och det ena trädet efter det andra plockas ned. Ibland väljer träden själva att rasa över ledningarna, då går strömmen!
Sörjer ett stort fint träd, var fullt med burmeser med sågar på varenda gren. Hålet efter trädet påminner om bombkratrar från Laos och Vietnam. Gigantiskt träd,måste varit över hundra år.
I denna kapitalistiska byggar värld är dock vägen bra för oss. Värdet på huset lär öka, sen var den gamla full med hål och något trångkörd eftersom alla körde samma slalomrunda mellan kor och nämnda hål.
De små sprithaken försvinner också. Det såg ju rätt mysigt ut att efter jobbet slå sig ned och käka några grillspett,hinka i sig rissprit och sen köra vidare men tack gud att de försvinner. Folk här har fortfarande inte hajat att sprit och bilkörning är varandras motsatser.
Jag hade en inspirerad historia från Shanghai att berätta men den lade jag på is tillsvidare. Inspiration kommer och går. Kan dock inte låta bli att publicera ännu en skylt.
Long Live the chinglish! Detta betyder att man skall se upp så man inte halkar i trappan.

Foreigners not allowed

alt="" />



Det var en gång i Shanghai, då det stod på skyltar "Hundar och kineser ej välkomna".

På Face bar i Shanghai har man satt upp denna roliga skylt. Hämnden är ljuv.
Dock mest utlänningar på denna hippa bar i en härlig gammal villa i en park i Shanghai.

Rikaste kinesen-statistik om Kina

På Forbes lista över de rikaste kineserna i landet toppar nu Huang Guangyu, en 37 årig tycon som grundat en hem elektronik återförsäljar kedja i landet, Gome Appliances. Han är god för 2,3 miljarder us dollar.
Han är under undersökning för tvivelaktiga lån som betalats ut till honom av Bank of China på slutet av 90 -talet. Detta är typiskt för kinas nyrika. Först ville ingen vara med på listan äver landets rikaste för man var rädd att bli kallad klassförrädare eller kontrarevolutionär. Sedan när Deng Xiaoping sa att det är ärofullt att vara rik ville man hemskt gärna vara med på listan: Nu innebär närvaron på listan att det blir undersökningar och när det uppdagas oegenligheter i hur man blivit rik hamnar man lätt i trubbel med myndigheterna.
Det finns 15 dollar miljardärer i landet 2006, att jämföra med 10 år 2005.Tjugofem procent av dem är under 40 år gamla.
Rikaste kvinnan är nummer tre på listan,Zhang Yin, chef för Nine Dragons Paper och god för 1,5 miljarder us dollar.

The southern province of Guangdong was home to most of the super-rich, with 66 of the top 400, followed by Zhejiang province at 47, Shanghai with 44 and Beijing with 41.

Dagens ungdom i Kina

Inspirerad av bkkguava.com och Mitt liv som ufo..annie alias ufot.

Kinas endabarn är en generation av mycket speciella ungdomar. Extremfallet är som i böckerna Bejing Dolls och Shanghai Baby med unga människor som inte för det minsta är engagerade i något annat än senaste modet och det balla utelivet på klubbar.
Det finns i varenda stad (med storlek) barer och diskon där man går ut bara för att träffa någon för en kväll. Här i Guilin benämde en tjej kompis till mig flickorna som satt där med termen "lucky girls".
I Beijing hörde jag talas om en lite äldre kines som gick ut på en sådan här sk one night stand bar och försökte det klassiska asiatiska knepet att imponera på några brudar med sina pengar. Han beställde in några saftigt dyra drinkar åt dem.
De tittade lite på drinkarna, vände sig om,plockade upp cigaretter och fortsatte och tala med varandra för att sedan åter spana in över dansgolvet för att finna ett lämpligt "offer". De tillhörde helt enkelt en klass med kinesiskor med pengar och kanske utbildning. Han hade aldrig varit med om något liknande.
I Kina finns ju tom swinger barer, här finns speciella hemliga klubbar för underjordiska fighter,andra klubbar där man tar droger ihop(ice) och sen har gruppsex. Tydligen är vissa kinesiska elifotbollspelare ofta ute på sådana ställen.
För några år sen var det" skaka på huvudet" amfetamin som gällde.Det kunde jag själv se på bla Sanliturs bargata. Hur en del bara satt och ruskade huvudet runt runt hela kvällen på klubbarna.
Death metal och punk har blivit en grej i vart fall i Beijing.

Så har vi har en slarver generation av de första endabarnen som bara sitter hemma och surfar och ser på film. Något av mambos syndromet. Några är högutbildade och vill ha jobb men orkar inte engagera sig, andra är bara lata, några är drömmare. De lever på föräldrarna och på sina partners.
Nuförtiden byts kärleken också ofta ut mot passionen. Äktenskapen blir kortare. De tar slut på grund av dåligt sexliv eller för att de förstör karriären.
Sedan har vi de som helt enkelt tyngs ned av pressen att ta hand om två föräldrar,fyra morfäldrar och kanske någon mer. Den kinesiska befolkningen blir bara äldre, en rätt liten generation av endabarn eller 421 or som de kallas har många att försörja och ta hand om. I den socialistiska marknadsekonomin finns ingen social välfärd.Hela 25% av alla studenter på universiteten lider av depression.Pressen verkar enorm.

Night snacks i Hangzhou

Tid att lämna Guilin och åka vidare till Hangzhou. Räknar med att staden som tar emot 20 miljoner turister på ett år inte är så busy denna gång. För det första är det inte helg sen är det inte heller någon nationell helgdag. Är inte horderna i staden är Hangzhou en av de ljuvligaste städerna i Kina.
Sen skall vi hålla liv i traditionen med våra night snacks. Oerhört poppis i Hangzhou att glida ut om aftonen och inta en rejäl skaldjurmåltid. Har aldrig sett så stora krabbor som de har där.
Problemet är bara den tråkiga kinesiska kryddningen men det löser sig då jag berättar att man kan blanda vinäger,vitlök och chili på thailändskt vis.
Sen ringer jag frugan och hon blir grön av avund och drömmer mardrömmar om krabba och skaldjur som hon aldrig själv fick äta den kvällen.