Nu börjar det

Långhelg i Kina,Folkrepubliken fyller 57 år den 1:a oktober,60-100 miljoner kineser på vägarna.Lite vag siffra men who knows anyway. Idag är det den 29:e men det är lördag.Det här betyder just att kineserna får två dagar till att vara lediga på.
Var tar de vägen då? Shanghai borna drar till Hangzhou,Suzhou och mot Zheijang provinsen. Pekingborna åker kanske till Xian, Xian borna åker till Peking. Well jag vet inte så noga. Kontentan brukar vara,lite trafik på vägarna i städerna men fullständigt proppat med folk på alla sevärdheter.
Fördelar och nackdelar dvs. Oerhört många kineser reser även till Thailand numer och deras paradis nummer ett, Pattaya. Man börjar nu även hitta till Phuket och Hua Hin.
Av de tre stora målen i Kina idag är utlandsresandet en punkt. Man vill köpa bil,hus eller lägenhet och resa utomlands.
En av fördelarna så här långt på resan är att vi får se underbara blomsterarrangemang överallt,mer än vanligt. Med den stora överskottsarbetskraften kan man formklippa buskar utmed en motorväg på 18 mil. Inga problem. Varför skulle en sån sak vara ett hinder när man byggt murar,palats,och nu också en gigantisk damm i Yangzte?
Vi fick också med oss ett helt sanslöst fyrverkeri över Huangpo floden i Shanghai.
Är dock lite orolig inför dagens terrakotta armé besök. Vädret är dåligt. Betyder som regel trafikkaos. Förra året fick vi ta del av världens höstregn på väg till hären. Från de blå takpresseningarna som säljarna stod under vid parkeringsplatsen var det en kraftig fors av vatten som bombade gruppens paraplyer.
När då samtidigt 10 000 andra besökare sticker varandra i ögonen med paraplyer och säljare smiter emellan med sitt evinnerliga "lucka" "lucka" och "chepa chepa one dollar"(titta ,titta,billigt,billigt en dollar). Ja, då kan det bli smått tålamodsprövande även om man gått den thailändska skolan i självbehärskning.
För några veckor sen smet en tysk konststudent in i armén för att fullborda ett konstverk. Han var utklädd till soldat. Kul kille.
Bilden nedan är från DN:

Trivs bättre och bättre i Shanghai

Jag vet inte vad det är men jag känner mig mer och mer hemma i Shanghai. Jag älskar den energi och det självförtroende som denna trångbebodda 20 miljonersstad strålar ut.
Man känner kraften av att vara på väg mot något nytt. Sen är staden i sig inte heller direkt tråkig. Gillar man modern arkitektur kan man bara går runt och njuta.
Jag älskar spjutet med pärlan på toppen av Marriot, med det underbara namnet Tomorrows square, ananas kronan på toppen av Westin som även har goda billiga luncher.
Pudongs flodpromenad är full av härliga grönområden,klubbar och cafeer.
När man stirrat sig mätt på det moderna kan man blicka tillbaka och romantisera om 20-talets Shanghai med en massa härlig art deco arkitektur.
Förut upplevde jag Shanghai som väldigt ytligt. Det kan måhända fortsatt vara så till viss del men jag gillar den här sofistikerade känslan och att vara på en plats där saker och ting händer. Södra Kinas kustområden tar ju ändå emot 80% av alla utländska investeringar(och de är gott över en miljard dollar i veckan).
Var idag på magnolia teatern(Shanghai New circus) och imponerades åter över akrobater.Deras motorcykel nummer är enormt. Det brukar vara fem motorcyklar i en bur. Nu var de bara fyra. Det hade visst varit en olycka där för en månad sedan.
Runt hörnan från akrobatiken finns ett superläckert cafe, kallat Backyard.
Backyard är just vad det är, men de är världens sötaste därinne och deras mat är enastående.
Xien Tien Di, ny himmel och ny jord är ju inte längre någon nyhet men fortsatt toppen.
Jag saknar sådana rena gågator i Bangkok och Chiang Mai där man kan sitta på utecafer utan bilar runt omkring. I Thailand har man ju bara gågator någon gång då och då, såsom gamla stan i Chiang Mai på söndagar. Det är en superhit varje gång. Kan inte fatta varför det inte kan få vara så permanent?
Tror nu även att en av orsakerna till att jag trivs så bra i Shanghai är att jag saknar Europa, med sina gamla stadskärnor,just gågator och restauranger.
I Shanghai glimtar man det, så har man inte varit hemma på länge så kommer den där känslan av saknad.

De gamla alltför snabbt försvinnande grändhusen i stan. Utsikt från Hengshan Penninsula.

Girig kypare och en gata av sex and seafood

Stötte på en kypare på västra Peace restaurang i Shanghai som tiggde dricks. Det har jag aldrig varit med om i Kina på en restaurang tidigare. Hade han inte tiggt hade han fått dricks. Misstänker visserligen att de 15% service charge som de hade inte går till personalen. Det hjälper dock inte. Jag blev sur helt enkelt,så han fick inget.
Maten var dock ok. För en gångs skull var inte biffen som en seg skosula. Har ätit många ohängda oxar i Thailand. Ju mer well done, ju mer tuggummi är det..
Det var charmigt att gå över Suzhou creek om aftonen in i de gamla gränderna i närheten av Hengshan. Hamnade på en gata som kan beskrivas som en gata av seafood and sex. Kändes som Hong Kong med sina låga neonskyltar och överallt var inkastare för massageställen och skaldjursrestauranger om vartannat.Gatan heter Zapu rd.
De hade tom kräftor där.
Skall försöka få in lite bilder här sedan.Har dock ännu inte klurat ut hur jag får dem från telefon till dator. Måste väl köpa nån typ av usb kabel antar jag?!

Hello Sir do you need a special service?

Ja så viskar hon i luren och försöker få sin chingliska att låta så sensuell som möjlig. Det är inte bara Shanghai som är syndigt, dessa samtal får man i stort sett över hela Kina och vilken tid som helst på dygnet. Den här gången var det faktiskt en hel mening, ibland låter det bara -ma sa chi, ma sa chi(vilket man faktiskt med lite fantasi kan få till att "häst dödar kyckling" på kinesiska).

Prostitutionen är vida utbredd, på hotellen chansar man med dessa samtal till singelrum. Ofta vet dock inte kineserna om det är en man eller kvinna som bor på rummet. Jag,likaväl som gamla Agda på 77 år kan få ett massagesamtal klockan 02.00 på natten.
Bäst av alla var en norrman jag hade med i en grupp en gång. Han var gott över de 70,kunde ingen engelska direkt heller. När han tog luren sa han bara,yeah,yeah.
Två minuter senare stod en dam i en lång qipao klänning utanför dörren. När han öppnade skrek hon av förskräckelse och sprang därifrån.
Ett danskt par höll på att få in en dam i rummet också. Någon i grannrummet hade uppgivet fel rumsnummer och mannen öppnade och glädjeflickan rusade snabbt in i rummet och fann till sin stora förvåning att mannens fru låg i sängen och undrade vad katten som pågick.

I det gamla Shanghai röstades varje år de 100 bästa" saltvattens systrarna "från sing song husen fram. Sing song husen är nu ersatta med romantisk massage på hotellen,förtäckta bordeller i form av barbersalonger med mörkade rutor samt KTV houses.

Det talas alltid om Thailand som the land of sex. En del vägrar till och med att åka till Thailand pga de rödmosiga,ölmagade gubbarna med cameltröjor som har alltför söta,mörka små thailändskor guppandes på magen. I Thailand är dock prostitutionen något man söker upp själv. I Kina kastar de sig över en. När jag går på Nanjing rd gatan i Shanghai har jag en t-shirt med kinesiska tecken på som förklarar att jag skall lämnas i fred för jag har redan en fru.
Telefonsamtalen har jag fått sen jag började jobba här.
Ett av de mest ökända pick up ställen är Great Wall Sheraton i Peking. I de lugnaste vatten...
Passerade också frisörsalongen på Shangri-La Xian och de ropade efter mig.Där trodde jag då inte att det skulle ske.

Glömmer heller aldrig damen med sekreterar uppsynen som jag träffade i hissen på ett hotell i Beijing en gång. Jag nickade och hälsade.
-Hon sa, you need fucki fucki? Ma sa chi, fucki fucki!?
Hälsar aldrig på kinesiska damer i hissen längre..


Var det hon som ringde?

Så har man sett Götheborg i Shanghai

Det är inte så odumt att sitta på Heng Sheng Peninusula International Hotel och blicka ned över gamla shanghaiesiska grändhus. De är inneslutna av den typiska kinesiska muren,konstruerade och riktade enligt feng suei, och i tre eller fyra våningar. Det ligger några enklaver av det gamla Shanghai precis på andra sidan gatan från Wusong rd i Hongkou. De rivs annars i ett rasande tempo för att ge plats för 1000 nya skyskrapor per år.
Jag ser även klassiska Broadway Mansion med sitt numer av avgaser nedsotade annars jordbruna tegel. Här är den klassiska bron i Shanghai över Suzhou Creek.
Gränsen för den japanska och internationella sidan.
Broadway Mansion var lyxlägenheter på 1930-talet, en Chichago skrapa i Shanghai. Sedan blev det den utländska pressens högkvarter för att rapportera om den japanska aggressionen och efter det en bas för den japanska officerskåren.



Bakom enklaverna av Shanghai gränder flyter Huangpo floden och på andra sidan av floden börjar så sakteliga några av världens läckraste och modernaste skyskrapor att lysas upp. TV tornets tredimensionnella ljussystem kopplas precis på.
Mitt i allt detta ligger också Göteborg. Inget tvivel om att den här båten är fin men utställningen runt omkring där man går in till något slags B-aktigt Skara Sommarland med trista dyra smårestauranger; en kopia av Kalmar slott, hög disco musik och kineser hos SKF och Swedbanks stationer som bara lirar kort kan väl knappast skapa den bästa imagen av Sverige.
Vidare ser man vita hultsfredstält med Volvo text på taket, fulla med bråte och så har de korta texter om någon svensk uppfinnare som kineserna ger blanka f-n i.
Jag förstår inte helt. Testade en av restaurangerna, fick in 6 små fjolliga köttbullar,två småkakor,en hög söndersmulade knäckebröd och en liten kopp med ketchup. Det tillsammans med den enda Spendrups ölen de hade kvar kostade 80 yuan.
Jag njöt mer av vindarna över Huangpo och útsikten över Shanghais skyline än både köttbullar och Götheborg.
Det blir väl ofta så, när något blåses upp så till den milda grad faller det hela lätt.
Efter att på nätet följt hur hon seglat, och längtat efter att få se den här 1700-tals båten i Shanghai för att liksom djonker i Hong Kong bryta mot den moderna bakgrunden, så föll det hela istället pladask med den trista inramningen.
Öppetiderna in till området är högst osäkra även de. Man kan inte lita på vad som publiceras på Götheborgs hemsida.
Nu verkar dock lokalbefolkningen i vart fall gilla det hela. Lördagar och söndagar är det långa köer.
När Götheborg skall hem verkar inte klart. Någon sjöman sa om en månad.
Någon annan sa att hon skulle in på varv. Pengar saknas.
Jag skall ta mig till Radisson och en liten mexikansk restaurang. Det blir en härlig omväxling till den kinesiska maten.

Låt oss gå socialismens stolta väg

Hittade igår en välskriven blogg om Kina, författaren Jöns Åkerlund skriver eftertänksamma inslag om livet i Kina.

Han publicerade ett skämt som jag tycker var så bra,

Bush och en rådgivare kommer gående längs en väg, och stannar vid ett vägskäl. Till vänster står skylten "socialism" och till höger "kapitalism". Bush vänder sig till rådgivaren:
- Vi ska väl åt höger, va?
Rådgivaren nickar. De svänger åt höger och försvinner bort mot horisonten.
Lite senare dyker Castro upp med en rådgivare. Han tittar på skyltarna, vänder sig mot sin assistent och säger:
- Valet är lätt. Vi har alltid varit socialister och fortsätter med det.
Till sist dyker Jiang Zemin (Kinas f.d. president) och hans rådgivare upp. De är dock villrådiga och vet inte vilken väg de ska ta. Efter lite fundering utbrister rådgivaren:
- Det här är enkelt! Vi byter plats på skyltarna! Sedan kan vi stolta gå socialismens väg!

http://nutiden.typepad.com/nutiden/

Göteborg på gångavstånd

Så har man äntligen sett Göteborg i Shanghai, hon ligger där i Huangpo floden, en bit från centrum. Tillräckligt för att man skall kunna skymta henne från The Bund.
Hon var onekligen vacker att passera med båt om aftonen, och den svenska flaggan vajade majestätiskt i vinden. Jag vart dock förvånad att hon är så liten. Men det är konstigt vilka föreställningar man sätter upp.
Det verkar som Göteborg har problem med finansieringen hem och hon verkar bli här till den 20 oktober. Båten är öppen 10-14.00,vissa dagar 10-16.00 och entrén är 50 yuan.
Från Hengshan Penninsula hotel är det definitivt gångavstånd.Det får bli en promenad i morgon.

I Thailand demonstrerade en grupp på kanske upp till 100 studenter(enl.Nation) mot kuppen. Ingen Thaksin, ingen kupp, demokratin är på semester igen var budskapet.
Militären skall undersöka om de brutit mot undantagstillståndet.

Statskupp i Thailand

Thaksin är utomlands, men militära pansarvagnar har rullat in i Bangkok och omringat hans kontor.
Undantagstillstånd förklarat och Thaksin under klar press att avgå.
Thailändsk TV spelar gamla inslag med kungen och jag sitter i Guilin och försöker följa det hela på CNN men där är bara Bush och hans vanliga snack.
Min internet uppkoppling är alltför långsam för att kunna läsa vad jag vill.
100 tals soldater inne i Bangkok. Thaksin säger att han skall vända hem tidigt.
Polisen uppmuntrar till lugn.

Militären har efter 14 år gått in igen.

Reformers for democracy ett eller annat kallar sig gruppen som ligger bakom med general Sonthi Boonyaratglin i spetsen. Tidigare i år har ju utspelats en maktkamp mellan honom(med möjligen Prem i bakgrunden) och Thaksin.

Nu gäller oron om de sk klass 10 klasskamraterna som är Thaksins nära förbundna skall svara.Thaksin har vissa kontakter både inom militär och polis.
Thaksin har beodrat att Sonthi skall avgå,ingen har svarat på hans önskemål.

Osmanthus

Det är en enorm fragrans av osmanthus doft i Guilin just nu, man kände den redan inne i flygplatsterminalen. Trädet som gett staden sitt namn har blommor som är svåra att se och som används både till vin och perfym. Guld-oranga osmanthus blommor betingar ett pris på 4000 US per kg.

Här är några bilder från en frimärksserie från 1995.

Åter i Guilin

Solen skiner, det är 30 grader och inflygningen till Guilin var det vackraste på länge. Sockertoppar lös klart grönt och vattnet i floden glittrade, nere på marken rörde sig röda,grå,svarta prickar.Det var motorcyklar med sina förare med bygghjälm på huvudet. Har kastat i mig två portioner risnudlar med extra jordnötter, rundat av dagen med en fotmassage. Hon som masserade var zhuang (minoritetsfolk)och som vanligt jämförde jag språk. Många thaiord som liknar zhuang folkets språk,inte minst när man räknar från 1-10.Man längtar lätt tillbaka till Thailand när man kommer hit.
Det är alltid så befriande att komma ner till Guilin där man åter kan ana Sydostasien. Alla säljare med sockerrör och pomelos, nattmarknader sent in på natten och fullt med uteserveringar på gågatan.
Sjösystemet har sina upplysta paviljonger och broar och mitt i allt står de två pagoderna och briljerar med sin närvaro om aftonen.
Guangxi provinsen förtjänar en ordentlig rundtur någongång. Här finns urläckra gamla kinesiska byar och enorma risterrasser.Hur skall man hinna se allt i detta livet?

Skrev lite om sjukvården häromdagen. En fråga som det står en del om då och då är självmorden i Kina. Ändå är det få som vet hur vanliga de är.
Självmord är nu den vanligaste dödsorsaken i Kina för befolkning mellan 15-34 år, man har 25% av alla världens självmord. Hela 250 000 kineser tar sitt liv varje år och ytterligare ca 2 miljoner misslyckas med sitt uppsåt.
Ett misslyckat självmord på offentlig plats leder sällan till vård utan istället döms man till fängelse för att nationen har förlorat ansikte.
I Kina är de fler kvinnor än män som tar sina live.

Är du fattig så bli inte sjuk

Sitter i Xian, utanför hotellfönstret blinkar världens största röda China Citic bank neonskylt. Känns som man bor i redlight district.
Har besökt militärsjukhuset i staden för andra gången på fem år. Det är mystiskt, när man kommer in är de smått nonchalanta men ändå servicen är adekvat och det går fort. För konsulteringen kostade det idag 9 yuan ungefär detsamma i kronor, medicinen 55 yuan(antibiotika) och ett blodprov som de fick fram resultatet på efter fem minuter(de sa 20). Totalt med taxi och läkarintyg osv gick hela historien på ca 150 yuan.
Golven var rena men det var fullt med folk som sprang in och ut hos läkaren samtidigt som vi var där inne. Återigen detta att den privata sfären helt saknas i Kina.
Samtidigt är det irriterande att ständigt vara tvungen och springa iväg till kassan och betala varje ingrepp och behandling.Man kan knappast gå på sjukhus själv för allt man måste göra på egen hand hela tiden.
Nu är dock sjukvården i kris och jag är rätt övertygad om att den där läkaren skrev ut test av blod på grund av att hon ville ha några kronor i provision. Det fungerar så i Kina, läkare får provision på mediciner och undersökningar. De har allt för låga löner i förhålllande till sin utbildning.I grunden får de kanske 3000 kronor men summa kardemumma blir det 12000-20000 yuan per månad efter provision.
Det är inte ovanligt att patienter ger direkta gåvor till läkare för att försäkra sig om att bli väl omhändertagen.
Jag har en kompis här vars föräldrar bägge två är läkare. Jag frågade vad en bypass operation kostar? Ca 140 000 yuan var svaret. Hur har en bonde med några hundra yuan i månaden och ingen sjukfärsäkring råd med det? De har inte råd, sorry men kan du inte låna ihop det hela så får du gå hem och vänta på att dö.
I gapet mellan det gamla och det nya, mellan risskålen av järn och den socialistiska marknadsekonomin finns mycket att önska.Den kinesiska staten har satsat allt på infrastrukturen och de mjuka frågorna har hamnat i bakvattnet.
Svenska dagbladet hade tidigare i år en utmärkt serie om sjukvården i Kina i de artiklarna konstaterades att kineser ofta sparar upp till halva sin inkomst för att klara sjukvård(och skolgång för sina barn).Detta anses vara "de två bergen att bära" idag
Man litar inte på nya försäkringsbolag och ser dem som en onödig kostnad. Istället sparar man och betalar i den mån man behöver gå till läkare.Hela 44% av stadsbefolkningen och 79% av landsbygdsbefolkningen saknar sjukförsäkring.
Kinesiska sjukhus måste dessutom sörja för sin egen ekonomi. Den kinesiska staten bekostar bara 17 procent av utgifterna inom sjukvården - 54 procent av avgifterna betalas av den enskilde patienten.(SVD).
Vinsterna för sjukhusen ökar samtidigt som patienterna minskar. Det är något märkligt som sker. Överdrivna behandlingar och skönhetsoperationer driver upp vinsten.
I Kina får du helt enkelt vad du har råd till.

Man säger numer," är du fattig bli inte sjuk"!!



Ps, det var inte jag som var sjuk.

Att flyga i Kina om du är 70 plus

Är du 70 plus!? Då måste du numer på vissa inrikesflyg i Kina underteckna en blankett att det är ok för dig att flyga och att du gör det på egen risk.Antagligen kräver vissa färsäkringsbolag detta.Eller så är det någon som försökt vara smart!?
Aldrig varit med om något liknande, fick alltså ropa upp elva personer och förklara för dem att gruppen kunde inte resa vidare förrän de intygat att de flög på egen risk på grund av hög ålder.
Jag var dock diplomatisk och sa att en del personer som uppnått en viss ålder måste följa med mig först.Det tog oss ca 20 minuter extra.
När sedan den halvhysteriska tjejen i Hainan Airlines disken fick de ifyllda blanketterna, knycklade hon ihop dem och kastade dem med all kraft i soptunnan!!
Totalt absurt.
Innan folk hade fyllt i blanketterna höll hon hela gruppens boardingkort och pass och delade inte ut något, sen när hon får formulären så slängde hon dem.
Då brast det. Jag fullständigt vrålade till henne hur jävla dum och korkad hon var!

Pekingtrafiken-allt tar tid

att resa runt i Beijng. På vägen hem från Yashow marknaden, (efter en härlig fotmassage och en öronrensning) frågade chaffören om mitt land hade samma problem som man hade i Beijing med trafiken. Hmm, jag tänkte på Jönköping. Ica rondellen,A6 en lördag, svårparkerat på Torpa. Njae, då o då svarade jag diplomatiskt.
Med 10 000 bilar per vecka som nyregistreras i huvudstaden vet jag inte riktigt vad man kan göra.Det skall till något akut, men det säger emot alla rudimentära kapitalistiska intressen så det är knappast troligt.

Lester Brown menar i sin bok plan B att Kina, med samma tillväxttakt som nu så kommer upp i amerikansk nivå dvs "Om Kina en dag får tre bilar för var fjärde människa, så som det är i USA, så kommer man att ha 1,1 miljarder bilar. Hela världen har idag 800 miljoner bilar. För att bygga vägar, motorvägar och parkeringsplatser för att härbärgera en sådan gigantisk bilpark så skulle Kina behöva asfaltera en yta lika stor som den som idag är ägnad risodling. Landet skulle behöva 99 miljoner fat olja om dagen. Likväl producerar världen idag bara 84 miljoner fat olja om dagen, och kanske blir det aldrig mer än så. "
Sounds like a bit of trouble, tills vidare har man dock bara 20 bilar per 1000 kineser men men..

Skönast blir det om man verkligen stänger av innerstadstrafiken 200 dagar före OS som det ryktas om för att få luft som i Paris!!

Lyxbilsfärsäljningen går upp kraftigt, Audi verkar vara vinnaren med en försäljningsökning på 73% de senaste 8 månaderna. De har nu hela 48% av lyxbilsmarknaden. BMW har 15% och Mercedes 4%.

Tänkvärt!

Några boktips inför Kinaresan

Catarina Liliehöök och Meiwenti är en författare och en bok jag irriterat mig på det senaste halvåret. Många av mina gäster har läst den boken som en intrdouktion till Kina och relaterar konstant till Catarina. Jag läste den av tvång för att veta vad de talar om. Catarina beskriver ju kulturkrockar och möten samt resor i ett land hon förälskat sig i. Kan inte annat än säga att hon gör det bra. Orsaken att man blir sur är nog helt enkelt att hon skrev den där boken som alla utlandssvenskar vill skriva men som de aldrig tar sig för. Så blir man sotis för att någon annan på ett enkelt men begåvat sätt beskriver just det lilla livet.

Kan således anbefalla den där boken för dig som aldrig varit i Kina. Den är ett bra sätt att närma sig landet utöver att läsa en guidebok. Har man varit i Kina ofta är det mest leenden för att man känner igen sig.Tycker dock historien om japanska toaletter är lite uttjatat nu. Tror alla nybörjare i japan har haft erfarenheter av vattensprutande toaletter.

Draken Vaknar och Kineserna av Leijonhufvud o Enqvist är dock snäppet vassare som introduktion även om de fått flera år på nacken.

Tim Clissolds Mr China kan vara en toppenbok för dig som skall till Kina och göra affärer för första gången.

Förbjudna staden hade nog bara en tredjedel av vad man brukar ha i besökarantal och mycket riktigt en liten kopia av Potala palatset växer fram på torget. Vem behöver åka till Lhasa nu?

Strippor på begravningar

Jag kommer ihåg hur man visade porrfilm och hade strippor för gudarna i taiwanesiska tempel men nu har ubbenbarligen kineserna på fastlandet börjat hyra in strippor till begravningar. För få sörjande, för få som kan ge den döde ansikte. Med lite bara bröst ökar antalet snart till 200 intresserade sörjande.

Still Life

Kinesisk film av Jia Zhang-ke som vann det gyllene lejonet på filmfestivalen i Venedig. Den handlar om effekterna på vanligt folk av Yangzte dammens byggande.

Zhang ke hade en film till som heter Dong. Den handlar om arbetarna som bygger dammen.

Håll utkik!

Feel the might of the Middle Kingdom

Det var en oerhört behaglig resa hit, fick tom en riktigt fin utsikt över Mekong i södra Kina. Underbart flygväder. När vi landade gled jag ut från flygplatsen och fick plats i en härlig gammal röd taxibulle som kördes av en dam som varken,fräste,spottade eller svor åt andra bilister. Hon var tyst hela vägen till hotellet. Men det är klart, att köra till södra Beijing tar över en timma och över 100 kronor så det fanns mycket att vara glad över.

Hör upp Kinas investeringar i utlandet har gått upp med 123% på ett år. Nu är de totalt 12,3 miljarder US dollar.Det är ju bara en femtedel av vad man tar emot visserligen. Men trenden är tydlig, yuanen har ökat i värde mellan 2-4% ökat valutavärde brukar föra med sig expansion utomlands. Se exemplet Japan och deras megainvesteringar i Thailand och Sydostasien på 80 och 90 talet.
Hur som,kinesiska företag ser nu poängen med att köpa upp etablerade varumärken.

Skall vi sedan också få se kineser köpa upp våra små röda stugor vid Lovsjön och andra platser och parkera sina stenlejon och jadedrakar? Karaoken kommer att eka ut genom de småländska skogarna.
Njae, det senare är nog tveksamt då kineserna varken uppskattar tystnaden,mörkret eller ensamheten.

Sista resan från Don Muang ?

Det är dags att flyga till Kina igen, vet dock inte riktigt hur nära det var att resan blev inställd på grund av en klassiker i duschen. Snurrade runt riktigt ordentligt, halt var det som bara den. Känns en smula i axeln men nu sitter jag här i Thais lounge på gamla Don Muang flygplatsen, troligen är det sista gången.
Personalen menar på fullt allvar att när jag landar igen den 4 oktober så ankommer flyget till Suvarnabhumi Airport.Vi får se. Thai kan säkert lyckas rätt bra med den loungen också!
Don Muang är ju en av regionens äldsta flygplatser och det var när man byggde en extra landningsbana för amerikanska vietnamskrigssoldater på R&R som turismen sköt fart här.
Känns lite märkligt att vara ute och flyga den 11 september. Datumet har ju onekligen en viss laddning med tanke på World Trade och även Anna Lindh för den sakens skull.
Men det är också min lilla systerdotters födelsedag. Grattis Millan!
Det blir mäktigt att åter komma till Beijing, kommer ju än en gång få uppleva horderna men också få se alla utsmyckningar inför Folkrepublkens födelsedag den 1 oktober.
I Thailand förbereder Thaksin sin exit strategy för fullt. Det ena ryska transportflyget efter det andra lyfter med prylar till hans egendom i England.
Läste f ö ett intressant talesätt i The Nation igår som kan passa på Thailand också.
"Regeringar är som underkläder, de måste bytas ofta och av samma orsak." I Thailand följer man detta rätt väl. Låt oss nu se om Thaksin kan finna sig i det också.
September är traditionellt en väldigt bra månad att resa till Kina på. Sommar övergår till höst och temperaturerna sjunker lite. Har dock varit med om perioder med två veckors konstant regn. Aldrig kan man vara helt säker.
Eftersom dagens bloggande helt sonika glider över för mycket till väder betyder det att jag nog inte har så mycket att komma med idag.
Framöver handlar det mest om Kina..

Andehus ceremoni

Klockan 8.29 den 9/ 9, bra tid. Bra datum! Installerade vi vårt andehus. Till skillnad mot vad många tror måste man inte ha ett andehus. Thailändare känner efter ett tag ser hur saker och ting fungerar. Har man tur eller otur, finns det någon ängel eller ande just där man bor eller hur är det?
Vet inte exakt vad som fällde avgörandet för oss men tror att det var för att Khun Puuh berättade att vi har en kvinnlig ande. Att sedan köra på med en massa västerländska logiska utfrågningar är i ett sånt läge meningslöst. Man har så mycket man vill ha reda på. Men det är som vanligt så mycket i världen man inte kan förstå.
För de som lever i kulturen är det så självklart att frågor runt det hela är inte nödvändigt.
Det var hursomhelst en fin ceremoni, och jag hoppas att vår ängel kommer att trivas i sitt hem.
Hennes värld gestaltas av dockor föreställande släkt och tjänare. Här kommer också finnas diverse djur som tidigare levde i området, ormar, elefanter och bufflar.
Det heliga gänget har återgått till att vara i sitt normala tillstånd. För en stund gestaltades flera av dem som ormar, apor och hästar.
Det finns de thailändare som har en ande inom sig och efter det måste de följa vissa strikta regler.
Bilden avslöjar många av offergåvorna. Hela ceremonin tog ca en timma och tretti o minuter. Det är helt avslappnat och modernt med mobiltelefoner som ringer samtidigt, någon går och äter något samtidigt känner man närvaron av en urgammal historisk tradition som lever så starkt i medvetandet hos vissa. Det är egentligen helt fantastiskt men för en vanlig” svenne” känns det onekligen mycket mycket exotiskt.

Udon Sunshine -You are my dancing bean!

Tisdag –den rosa färgens dag. Solen fortsätter att skina över Chiang Mai och riset utanför området skimrar av den gröna nyans som bara ris kan ha när det böjer sig graciöst i vinden. När man kör till marknaden får man köra slalom mellan kor. Vet inte varför de har bundit dem precis utmed vägen?

Lördag morgon kastade jag mig upp på en Skylab i all hast. Hade precis läst att den dansande växten på Udon Sunshine dansar som mest och vackrast före klockan 10.00 på morgonen och sedan efter klockan 16.30. Den uppskattar inte helt värmen.
Väl framme vid Udon Sunshine möttes jag av den fd föreståndarens son, khun Praniparn. Han var i full gång att koka Udorn dancing tea, det är alltså the long life,cure everything tea som man får från plantan. Fullproppat med antioxidanter, vitaminer, beta karotiner, klorofyll.Yes you name it.

Man tar tillvara på det hela. Växten i sig är oerhört anspråkslös, det är inte en orkidé som vissa påstår utan en helt vanlig grön växt tillhörande bönfamiljen(jyrant desmodium tror jag han sa får dubbelchecka det på nätet senare).
Hade man sett den i trädgården hade man troligen rensat bort den som ogräs.
Den här växten är dock en hybrid. I vilt tillstånd dansar den mindre.
Först får man se en kort video, lite komiskt presenterad av en oerhört välklädd amerikan och kulmen i filmen nås när man sätter på rejäl isarnsk folkmusik och zoomar in de små bladen som faktiskt är ljudkänsliga och rör på sig. Det beskrivs i filmen som en ordentlig ram, dvs thai dans. Njae,våldsamt överdrivet skulle vara ett understatement, men likaväl bladen rör sig. När vi sen kommer in för att se det hela live är klockan redan över tio men bara det absurda i att stå där med min kamera och mitt anteckningsblock medan khun Praniparn tryckte sina polyfona melodier från sin mobiltelefon mot den lilla växten var värt besöket. Hans entusiasm var också fantastisk. –Can you see, can you see?! Frågade han ivrigt påhejande.
Fick faktiskt erkänna att jag hade lite vanskligt att se denna thaidans men när jag tittade riktigt noga, ja nog rörde det sig nog allt lite där. Men allt är bättre på film, tom dansande bönor.

Sa att nästa gång får jag nog titta in tidigare. Bönan kanske var trött efter en hel morgons dansande eller så laddade den upp för två busslaster med thailändare från Samut Prakarn som var på gång.
Udorn Sunshine har också orkidéer, vandor som doftar härligt. Man säljer här parfym utvunnet ur orkidéer, parfym från en liten insekt(insekten kan givetvis ätas också) samt från en rot. Enligt Praniparn säljer de bra och är populära.
Ett besök på Udorn Sunshine är helt i linje med alla andra små kultiga och lokala attraktioner man stöter på i Isarn. Så även om det inte var ett växthus fullt med våldsamt svajande blommor var det riktigt kul att ha sett det hela.

På tillbaka vägen till Charoen hotel passerade jag en av alla dessa roliga skyltar man kan se i Asien. Grämer mig att jag inte hann fotografera den. SAFE FOOD STREET stod det på skylten. Vid säkerhetskontrollen på flygplatsen fanns även där en härlig skylt med bild på en fotboll som man skulle släppa ur luften ur innan den gick igenom säkerhetskontrollen. Det har redan gjorts men man skulle fortsätta och samla roliga skyltar i böcker.I Udon Thani har man fö väldigt vackra gatuskyltar med Ban Chiang,världsarvsmönster och tema på.

Nähä nu ska jag dricka lite Udon dancing tea. Räknar med att mina knäproblem skall försvinna nu.

Udon Thani- Exotiska möten och thailands olika världar

Det är en fröjd att vakna upp i Chiang Mai igen, höra det bubblande ljudet från gibbonapornas sång och några småfåglars kvittrande där de sitter förväntansfullt på elledningarna och blickar ned mot gräsmattan.
Några små tunna kritvita moln klistrar sig över berget och en kavalkad av hibiskus blommor i olika färger har öppnat sig och tittar rakt in i vardagsrummet.
Det känns redan som att vintern närmar sig, för trots klart solsken når temperaturen inte upp till 30 grader.

Jag lovade en rapport från Udon Thani och från the Sunshine orchid. Jag spar dock orkidéer och dansande växter lite.
Resan till Udon Thani blev så mycket en resa i möten och intryck från dessa möten.
Det var första gången jag tog mig verklig tid i staden och jag är verkligen positiv till den.
Här finns den typiska känslan av Isarn med oerhört öppna, nyfikna och trevliga människor. Vart man än går nickar folk, sitter man ned kommer de gärna och småpratar lite. Det finns även en del av Udon som präglas av farang(västerlänningar) närvaron. Udon hade trots allt sin stora tillväxtperiod under Indokina konflikten då amerikanska bombflyg lyfte härifrån med sin last mot Kambodja, Laos och Nordvietnam.
Udons civila flygplats idag är dock inte densamma som då användes. Den thailändska armén har nu sin bas på samma plats som jänkarna hade sin flygplats.
Eftersom det finns så oerhört många ingifta faranger i Isan så är Udon den självklara staden att mötas i, gå och se en film, shoppa eller göra sina sjukbesök.
Många som bor i Vienchang(Vientiane i Laos söker sig också till Udon för större shopping inköp eller sjukvård).

Udon känns välmående och levande, redan flygplatsen ger ett oerhört gott intryck och så är den så folklig. Här står ofta hela släkten och väntar på sin son eller dotter som arbetar i Bangkok. Det tas gruppfoton och flygplatsen sjuder av liv. Man kan dessutom få tag på engelska tidningar där, det är annat än på Chiang Mais flygplats för närvarande.(Efter att bokhandeln där stängde finns inte ett tidningsstånd i sikte).

Går man runt i Udon känner man en tydlig prägel av den thai-kinesisk stadsbefolkning, deras röda lyktor lyser utanför deras pantbanker och guldaffärer. Fick lite känslan av Phnom Penh när man om aftonen går utmed mörka gator med alldeles för stora formklippta pinjeträd och det enda ljuset är från dessa röda lyktor och lamporna på tuk tukar och skylabs.
Lördag kväll satt jag och åt en sallad på något som kallas för The Bangkok grill när en ung thai-kines och hans sällskap vände sig mot mig och frågade var jag varifrån.
Jag trodde de var ett ungt par, han såg bra ut på ett metrosexuellt medvetet Beckham vis och hon var en lång smal ljus thai-kinesiska och visade med sin klädsmak att hon hade råd att köpa de märken hon ville.
Det som var intressant var att de var inte ett par. Han, Birdie kom från Bangkok och familjen hade en export och import firma. Hon tillhörde en rik familj i Khon Kaen som jag inte vet vad de hade för business. Nu ville dock föräldrarna att de två skulle mötas och förhoppningen var att dessa två ungdomar bägge från välbärgade thai-kinesiska så kallade high-so familjer skulle förälska sig i varandra. Det är svårt att exakt förklara men när man såg dem ihop så stämde inte så mycket mer än att de kom från samma socialgrupp. Deras sätt att vara på, de var oerhört västerländska bägge två och hade studerat i Australien, kontrasterade på ett så uppenbart sätt mot vad deras föräldrar önskade sig av dem. Man kunde ana ett totalt gap i tiden mellan generation och generation. De var inte alls kära och hon satt och drev öppet med tanken på att hon Joy skulle gifte sig med den där lille spillevinkern Birdie.
Joy arbetade på Thai Airways lågprisbolag Nok Air, medan Birdie verkade mest spendera mammas och pappas pengar. Han skulle någon gång senare ta över familjeföretaget, såsom det förväntas av en god kinesisk son. Now was his time to have fun.

De var sanslöst schyssta i vart fall och jag fick skjuts hem i Joys BMW. B
irdie hade inget körkort. De var också något som Joy retade honom öppet för.
Senare på kvällen gick jag ut för en fotmassage, och det var intressant möte nr .2 Tjejen som gav massage hette Koy(en typ av maträtt i Isarn) och hon var oerhört ung tyckte jag för att arbeta med fotmassage. Fotmassörerna är ofta lite äldre.. Hon såg dessutom oerhört bra ut och var modemedveten inom de ekonomiska ramar man har om man tjänar några tusen baht i månaden och handlar typiskt lokala thailändska märken.
Koy var oerhört öppen och pratade på. Det visade sig att mamman dött för två år sedan i cancer och pappan för ett år sedan i diabetes och nu tog hon hand om sig själv och lillasyster Oi(sockerrör). Hon pluggade ekonomi på lördag och söndagsförmiddagar på universitetet, jobbade med fotmassagen från fre-sön och dessutom så från 21.00-02.30 var hon servitris och bartender på Udons största disco, Mambo.

Jag var bara totalt full av beundran för en person, som visserligen inte hade mycket val men som istället för att totalt klappa ihop verkligen gjorde allt för att hjälpa sin lillasyster. Ekonomin gick ändå inte ihop. Totalt tjänade Koy på detta heltidsarbetande 6500 baht per månad(dvs strax över tusen kronor). Hon berättade också att hon själv skulle behöva fotmassage. Som bartender på Mambo förväntas man göra en del ”Coyote” dancing. Hon stod alltså på bardisken på diskot med decimeter höga klackar på sina boots och dansade med fem andra flickor. Många diskon i Thailand har flera scener,dansare, band. Det sker massor på dessa diskon och det är ett jäkla drag rent ut sagt. Man beställer en flaska whisky per bord,in med is och mixer och sen krökas det. När det närmar sig stängning på dessa platser är det ett ös man aldrig sett maken till.
Hursomhelst Koy var bara en sån total kontrast till Joy och Birdie. Jag fick Thailands två världar presenterade för mig på en så kort tid att jag lade mig på sängen funderandes länge.

Udon har ett stort shoppingcenter och landets bäst säljande Robinson mall, det enda som rubbar bilden och ger ett litet flippat intryck är de beergirlbarer som är mittemot KFC och shoppingcentrat. På ena sidan går familjerna med sina barn, på andra sidan sitter de hopplöst förälskade gamla farangerna vid stenborden och köper alkoläsk åt sina ivrigt uppmuntrande och påhejande- risbonde döttrar. Jag var tydligen exotisk på grund av min relativa ungdom (jämfört med de andra farangerna i byn) så en halvfull ung dam med mörkt,mörkt ansikte,lite snea tänder och den karakteristiskt platta isarn näsan rusade upp och gick efter mig.
-For you free, ropade hon.
Den gamla gubben som satt bredvid henne fick en mycket märklig uppsyn. Illusionen sprack för en sekund. No money, no honey som det står på t-shirtarna. Att hon inte bara ville ha honom var tydligt. Men kanske några timmar till så länge han betalade.
De kunde gott flytta in de där barerna lite. Det var längesedan man hörde folk ropa, you handsooome man come here. Det finns en hel liten soi(sidogata med såna här barer plus en Go Go bar kallad Wolverine med anor tillbaka till Vietnam kriget)

På sidogatan med barerna såg jag en gammal klasskamrat från AUA Bangkok sitta och hänga. Jag gick inte in för att hälsa. Jag pallar inte och sitta på den typen av barer. Weeelcooomee,ekade det hela vägen. Det var många svenska och norska flaggor där inne. Den här miljön är en liten del av Thailand, och inte mitt Thailand så jag gick snabbt ut därifrån. Men förstår varför en del vill kalla Udon för miniPattaya.
Möte igen, Receptionisten på Charoen Hotel kände igen mig sa hon. Hmm,nej det tror jag inte sa jag. Har inte bott på ert hotell tidigare. Sen visade det sig att hon arbetat på Dusit i Hua Hin för sju år sen. Japp, där va det. Smickrande att bli ihågkommen.

Mötte sedan på flygplatsen en brittisk ung dam som var thaiboxare, en amerikansk sexturist som liksom alla jänkare presenterar sig med namn,land,delstat och ort. –André, US,Phoenix,Arizona.
Sen kom en aspackad ”Vietnamvet” ragglande. Han lade sig i konversationen och sa:
-Man, I went wherevever they wanted me to, and killed whoever they wanted me to.
Sen såg jag Joy vid incheckningen. Hon berättade att Birdie skulle flyga hem en dag senare. Han hade druckit lite för mycket Black Label på Mambo diskotek och hade inte hittat sitt hotell. Hon hade fått köra och hämta honom.
Jag avrundade besöket i Udon med att köpa med mig en massa Naem Nuang, den vietnamesiska ”korven” från Nongkhai, som är så fantastisk. Jag börjar verkligen bli thai. För varje gång jag reser står jag sedan vid bagagebandet och väntar på matpacken.

När man reser från Chiang Mai skall man ju ha med sig fläsksvål som present.
Från Udon skall man ha med sig vietnamesisk korv och jag lovar att jag var inte ensam som stod där i Chiang Mai och väntade på korven. Tog lite tid att sortera ut vems korv som var vems och det blev ett lite pinsamt fnittrande bland alla involverade som inte skrivit namn på sina påsar.
På flyget hann jag med att lära känna en Israel som också hade tyskt pass. Han hade gjort sitt specialarbete i Vietnam om vilka djur vietnameserna använder som hjälp och hur. Jag sa bara ,du kunde frågat mig. -De äter upp dem! Han log förstående. Aldrig hade han sett en mer exotisk matkultur än i Vietnam. Desto mer utrotningshotat ett djur är desto mer gärna äter man det.
Han var fö tillsammans med en malaj, hon var dotter till den Malaysiske ambassadören i USA. Något av en skandal då Malaysia inte erkänner Israel, inte släpper in israeler i landet osv. Han hade dock varit överallt ,Brunei, Indonesien och Malaysia. Hade rest på det tyska passet.
Leker igen med tanken att köpa en lokal Isarn tuk tuk dvs en skylab för 50 000 baht och långsamt puttra ned utmed Mekong.
Det är måndag idag , den gula dagen
I morgon skall det handla om en dansande växt.