Staden med det långa namnet

Det är på sin plats med lite Bangkok historia innan jag kör igång mitt lilla kvartersdrama...


Staden heter egentligen Krunthep,änglarnas stad och har världens längsta ortsnamn; Krung Thep Mahanakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Piman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit.
Det låter som en samling superlativ på rad.
En översättning till svenska skulle kunna vara så här.
”Änglarnas stad,den stora fantastiska staden, där smaragdbuddhan residerar,Indras ointagliga stad,den stora huvudstaden belönad med nio dyrbara juveler,den lyckliga staden med ett överdådigt kungapalats som avbildar den himmelska världen där den reinkarnerade guden styr,en stad given av Indra och byggd av Vishnu.”
De omtalade gudarna är hinduiska gudomar. Hinduismen spelar en stor roll inom religion och kultur i Thailand. Kungarna har ansetts vara uppenbarelseformer av hinduiska gudar.
Staden med det långa namnet, grundades av general Chakri 1782 men det var en annan general vid namn Taksin som 1767 hade flytt ut från det gamla kungariket Ayuttayas nedfallande murar och slagit sig igenom den burmesiska belägringen som pågått i två år.
Taksin samlade landets fina soldater till en motattack och medan burmeserna var fullt upptagna med en invasion av den kinesiska Qing dynastins Kina lyckades man befria landet från erövrarna, som totalförstört den gamla huvudstaden Ayuttaya och en epok på 417 år var över.
En soluppgång kom Taksin ridande till templet Wat Arun vid den lilla byn Ban Makok,platsen vid olivlundarna. Han bestämde sig för att detta skulle vara hans nya huvudstad. Efter några krig för att återupprätta gränserna så blev dock denna nya siamesiska kung galen. Han trodde han var en återuppstånden buddha, munkar som ej ville tro honom pryglades. Inte ens en blåblodig kung får bära hand på munkar i Thailand. Resultatet blev att kungen placerades med huvudet i en säck, sedan slog man honom med en klubba i bakhuvudet just för att inget av det där blå blodet skulle spilla på marken. Detta var ett typiskt sätt att avrätta kungar på i regionen.
Hans bundsförvant Chakri blev ny kung och flyttade huvudstaden över till östsidan,byggde ut en jättelik kanal i försvarssyfte och det fick således det nya palatsområdet
att mer likna en ö,Rattanakosin.
I början stod endast palats och tempelbyggen på land, en del kinesiska bosättare byggde också på fast mark, men thailändarna”flodernas folk” de byggde sina hem på pelare i vattnet. Hem som var mobila och flyttbara. På 1800-talet över 80% av befolkningen i Bangkok på floden eller utmed kanalerna. Det krävdes länge och väl kungligt tillstånd att bygga på fast land. Den första vägen i Bangkok kom till på slutet av 1800-talet, den kallades den nya vägen och så heter den än idag. Farangerna blev ju sjuka av att bo vid vattnet och dessutom saknade de sina ekipage med häst och vagn och möjligheten att flanera bland butiker och caféer på en väg. Rama den V var således vänlig nog att bygga denna väg åt dem. En väg som senare också trafikerades av en spårvagn, det var de två danska sjökaptener som grundat anrika Oriental hotell som också såg till att Bangkok fick spårvagn före Köpenhamn.
Med tiden har allt fler kanaler fyllts igen och det är i stort sett bara på den västra sidan, det som idag kallas, Thonburi där man kan få en aning om varför Bangkok kallades Österns Venedig.
Här paddlar små tanter med stora risstråhattar i sina sampankanoter för att sälja nudlar eller souvenirer till turister. Här stormar James Bond båtar fram och pressar upp svallvågor rätt in i husen och här glider taxibåtar ,buss,bank och postbåtar fram med en
vardaglig rutin.
Folk i dessa områden vill inte flytta trots många enkla boningar,man har bott här i generationer och nu konkurrerar man med stora lägenhetskomplex och hotell om strandplatsen.
Chao Praya är inte längre den rena flod den en gång var men efter att man överlevt det första doppet i floden biter inga baktier i världen på en. Man är immun! Barnen lär sig simma med två kokosnöter fastbundna med vasssnöre.
Det nya Bangkok har fått sin utforming från något som kallats ett ”shophouse syndrome”, där ingen övergripande stadsplanering gjorts bortsett från vissa delar utan där vägar och infrastruktur kommit efter att folk byggt sina hus och butiker i ett visst område.
På östsidan har ofta gamla klonger dvs. Kanaler har blivit vägar.
Bangkok var agrar och provinsiell i sin utformning fram till 1970 talet, Thailand tjänade gott på den tiden på att världsmarknadspriser på gummi, tapioka, ananas och inte minst ris samt andra jordbruksprodukter steg. Man hade en tillväxt på ca 5%. Så kom textilfabrikerna och 1985 när Japan vid ett möte i New York tvingade att omvärdera sin Yen, och Yenen blev 40% dyrare då flydde de japanska fabrikörerna hemlandet. Man hade goda erfarenheter av thailändarna som pålitliga leverantörer och på slutet av 1980-talet öppnade en japansk fabrik var tredje dag i landet. De fyra tigrarna Taiwan,Korea,Hong Kong och Singapore följde och så kom amerikaner och européer. Med öppnandet av finansmarkanden igen kom pengarna, amerikanska pensionfonder. På tre år fick Thailand in mer utländsk valuta än man fått de sista trettio. Politiken var att ha en öppen finanspolitik, få restriktioner samt binda bahten till dollarn för stabilitet och så gav man en hiskelig ränta.Hela 17% ränta kunde man få på thailändska sparkonton.
Bangkok som inte var rustat att ta den här moderna utvecklinegn behövde nya fastigheter,hotell,kontor, lägenheter och fabriker. En våldsam byggboom startade och slutade inte när behovet var täckt, folk byggde höghus tog höghusen som garant på banken för att bygga nya höghus, lyximporten ökade och nyrika thailändare började spela golf på de 200 nya golfbanor som snabbt blommat upp.
Samtidigt förekom många oegentligheter, momsfusk, andra länder började komma ifatt Thailand och plötsligt så uppdagages det att många finansbolag hade enormt många dåliga skulder. Bangkok Bank of Commerce krashade först, investerarna flydde och riksbanken i Thailand pumpade in 40 miljoner us dollar för att rädda bahten från att rasa men sen gav man upp man klarade inte trycket.
Bahten devalverades 1997 och landet kastades in i recession. En recession som man kommit ut ur nu. Här finns framtidstro och nu byggs det igen. Tillväxt på 6-7% och världens bästa börs år 2003. Den gick upp 115%!!
Nu är det inhemsk konsumtion som drar ekonomin,även om det återigen finns oroande tendenser med hur hushållens skulder ökar i landet.
Bangkok måste var en av världens mest spännande städer! Här finns pengarna i Thailand, 80% av alla akademiker,bilar.Ingen stad har en sådan betydelse för sitt land i Sydostasien som Bangkok. Man kan inte säga att man varit i Thailand om man inte varit i Bangkok,men man kan inte heller säga att man varit i Thailand om man bara varit i Bangkok.
Pengarna har kines-siameserna och det tunga arbetet,det utförs av en ”flytande befolkning” av arbetare från nordöst,Isarn. När de reser hem under regnperioden för att plantera sitt ris då lider Bangkok. Efter skörden på vintern då ökar produktionen och befolkningen.
Deras kultur har färgat huvudstaden, det är deras mat som i princip blivit landets nationalrätter,inte minst då den mördande starka papayasalladen.
I China Town finns en 5,5 ton guldbuddha och templet Wat Traimit. Ett oansenligt tempel kan tyckas. Här finns en budda i Sukothai stil dvs. med ett stillsamt leende på läpparna. Denna hade under kriget mellan Ayuttaya och Pegu(Burma) 1767 täckts över med cement och gips. Burmeserna kom aldrig över denna budda, utan istället tillföll den med tiden det danska östasiatiska kompaniet och var en av två buddor som kompaniet rensade ut när lagerutrymmet var fullt 1953. Under transport skedde det som inte fick hända, buddan föll i backen när den skulle lyftas och sprack sönder. Mellan sprickorna blänkte det och nu upptäckte man vilken skatt som låg däri. Danskarna hade redan skänkt buddan till Wat Traimit och därför står den där än idag.
I China Town bor ca 300 000 mer etniska kineser. Kineserna är 12% av Thailands befolkning men kontrollerar 85% av dess ekonomi, kunde man bara vara kungen trogen,lära sig språket och vara buddhist så kunde man vara thai.
Ja, Bangkok är verkligen kontrasternas stad. Medelinkomsten är dock mer än dubbelt så hög här jämfört med landsbygden och att det finns rika människor kan man snabbt konstatera genom att titta på vilka bilar som finns i området och hur många bilar, liksom på priserna på boendet.